CORONAKRISEN AKTUALISERAR
GRÄNSHINDERSFRÅGOR I NORDEN
Coronakrisen har haft en enorm inverkan på gränsregionerna i Norden och för första
gången sedan 50-talet har mobiliteten mellan de nordiska länderna begränsats märkbart.
Det här har lett till ett ökat antal problem i vardagen i gränsregionerna och för alla som rör
sig över landsgränserna.
MARIA HÄGGMAN, CHEF FÖR INTERNATIONELLA ÄRENDEN, STTK
FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 7
Vid landsgränserna möts olika länders lagar och
praxis och det uppstår ibland oklarheter om vilka
regler som gäller när man rör sig från ett lands
regelverk till nästa. Det påverkar individers och
företags möjlighet till fri rörlighet över gränsen. De
nordiska länderna har en mängd olika avtal för försäkra
sig om att nordbor i hela Norden ska ha samma rättigheter
och 2014 etablerades, i sin nuvarande form, Nordiska
gränshindersrådet som det politiskt tillsatta organet för
befrämja fri rörlighet, motverka gränshinder och förebygga
att nya sådana uppstår.
I den rådande Coronakrisen har de nordiska länderna
tillämpat olika strategier för att bekämpa smittspridningen
och det har i sin tur fått konsekvenser i gränsregionerna.
Historiskt sett befinner vi oss för första gången sedan 1954
då den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och passfriheten
i Norden infördes, i en situation där gränserna mellan
de nordiska länderna stängts för allt utom kritisk trafik.
Den här situationen är exceptionell och ur arbetstagares
synvinkel har åtgärderna enligt Nordiska gränshindersrådets
rapportering förorsakat tre huvudsakliga problem som
man ännu inte hittat definitiva lösningar på.
Det första problemet gäller beskattning för gränspendlare
som på grund av Coronasituationen måste distansarbeta
från sitt hem som befinner sig i ett annat land än arbetsplatsen.
Grundregeln är att arbetet beskattas i det land där
det utförs. Teknist uppstår alltså ett problem som kan ha
långsgående konsekvenser ekonomiskt för arbetstagaren.
Det andra identifierade hindret har att göra med restriktioner
som införts till följd av pandemin. Personer som
är bosatta i Finland men jobbar i ett annat nordiskt land
måste förhålla sig till två olika restriktionsnivåer, den i
hemlandet och den i arbetslandet, beroende på om de är
hemma eller på arbetsplatsen. Då blir det oklart vilket
lands regler man ska förhålla sig till för att begränsa smittspridningen.
Restriktionerna kan också i vissa fall få arbetsrättsliga
konsekvenser om gränspendlare inte på grund av restriktioner
i hemlandet kan komma till jobbet på andra sidan
gränsen. Här kan löntagare tvingas välja mellan att vistas
i arbetslandet eller i sitt hem och företag i sin tur förlora
arbetskraft.
Det tredje problemet är kopplat till det andra och handlar
om arbetstagarens arbetsplikt. I teorin kan en löntagare
enligt lagen, i ett land förpliktas att närvara på arbetsplatsen
och samtidigt på grund av hemlandets restriktioner
förpliktas att stanna hemma.
De här problemen diskuteras för tillfället och de nordiska
samarbetsministrarna söker lösningar för att arbetstagare
i gränsregionerna ska få veta vilka regler som gäller.
Ur finska löntagares synvinkel är de i synnerhet de
kritiska yrkesgrupperna i till exempel
vården som jobbar i Sverige och Norge
som omfattats av problematiken
dubbla restriktionsnivåer. Enskilda
arbetstagare hamnar i kläm mellan de två ländernas
väldigt olika strategier för att bekämpa pandemin. Här har
till exempel användningen av skyddsutrustning i vården
diskuterats även om det inte regelrätt rör sig om gränshinder
utan snarare om olika information och praxis i de olika
länderna som för enskilda individer blir reella problem i
vardagen. I vissa fall kan det också handla om arbetsmiljöproblem
i arbetslandet.
De nordiska regeringarna har en gemensam vision om
att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade
region år 2030. Den rådande pandemin har i nuläget
begränsat rörligheten mellan de nordiska länderna. Nu
krävs förutom samarbete för att bekämpa pandemin också
politisk vilja och intensifierat arbete i gränshindersrådet
för att se till att handeln och arbetskraftens rörlighet i Norden
återigen fungerar friktionsfritt och vi får bästa möjliga
förutsättningar att gemensamt ta oss ur krisen. •