FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 37
liability for breaches of its obligations under this Convention
is limited...”. Uttrycket “obligations under this Convention”,
måste tolkas som att om exempelvis transportören
befinns vara ansvarig för felaktigt utlämnande av gods eller
felaktiga eller bristfälliga uppgifter i transportdokumentet
han även i dessa fall har rätt att begränsa ersättningen.
Någon motsvarande otvetydig skrivning påträffas varken
i Haag-, Haag-Visby- eller Hamburgreglerna. Till saken hör
också att den genom Visbyprotokollet bekanta regleringen
av förutsättningarna för genombrott av ansvarsbegränsningsrätten
även återfinns i Rotterdamreglerna.
Hur det än må vara med den saken står det klart att i ett
vidare perspektiv avtalsfrihetens gränser på konventions-
och lagstiftningsnivå har förblivit till stora delar oförändrade
under jubilarens livstid. De nordiska sjölagarnas
tvingande ansvarsreglering omfattar även resebefraktning
i inrikes och internordisk fart. Detta något märkliga avsteg
från principen om avtalsfrihet mellan resebortfraktaren
och resebefraktaren synes ha sin grund i ett norskt behov
av att reglera kustfarten. Även om det tvingande ansvaret
slopades skulle det framstå som nödvändigt att överväga
vissa skyddsbestämmelser till förmån för tredje man.
Det tvingande ansvaret gäller huvudsakligen i fråga
om förlust av och skador på det transporterade godset.
Dröjsmål med godsets utlämnande utgör också en relevant
frågeställning, men berördes endast delvis i konventionsarbetet.
Förhandlingarna om Rotterdamreglerna visade
hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att reglera den
frågan. Dröjsmål med lastningen av godset var däremot
aldrig föremål för något specifikt intresse även om ett
sådant dröjsmål i vissa fall kan leda till att utlämnandet av
godset försenas.
SLUTORD
Jag har i framställningen tagit upp vissa särskilda befraktningsfenomen,
men mycket har också utelämnats. Inledningsvis
hänvisade jag till avtalsfriheten i liggetidsfrågan i
1667 års sjölag. Principen om avtalsfrihet har med andra
ord utgjort en röd tråd genom framställningen. Den
principen har kommit att bli ett bestående element i
befraktningsrätten utan större ingrepp från lagstiftarens
och domstolarnas sida. Det sagda gäller även om alltför
omfattande friskrivningsklausulers verkningar har
begränsats genom rättspraxis och doktrin i linje med de
sedan länge allmänt etablerade principerna för avtalstolkning.
Vissa nyanser har förstås tillkommit och det finns
även färskare rättskällematerial på området än det som
jag har använt mig av.
Den tvingande lagstiftningen vilken skyddar tredje
man i befraktningsrätten och som tillkom år 1924 i form
av Haagreglerna består internationellt än idag. Snart fyller
systemet 100 år. Även om Rotterdamreglerna skulle bli
normgivande i framtiden kommer läget inte att dramatiskt
ändras i fråga om den tvingande effekten i befraktningsförhållanden.
Däremot står det klart att när den tvingande
regleringen blir tillämplig (i förhållande till tredje man) så
kommer de materiella reglerna att leda till andra resultat
jämfört med tidigare tvingande ansvarssystem. Ett antal
transport- och befraktningsrättsliga företeelser som hittills
har byggt på nationell lagstiftning kommer då att förenhetligas.
Jag har som tidigare noterats valt att följa ett slags sakinnehåll
men inte ett kronologiskt sådant. Den noggranne
läsaren har kanske lagt märke till att flera hänvisningar
till rättspraxis och doktrin inte är tidsmässigt helt färska.
Ett tungt vägande skäl till detta är emellertid att jag måste
se till att det finns bakgrundsmaterial till ett föredrag vid
jubilarens 100-årsdag. Jag har då för avsikt att ta upp till
diskussion det som idag förblivit obeaktat.
MINA BÄSTA LYCKÖNSKNINGAR TILL JUBILAREN!
Hannu Honka är professor em. i internationell
handelsrätt vid Åbo akademi. Han har även varit
Finlands dispaschör samt företrädde på uppdrag
av den finska regeringen Finland i UNCITRALförhandlingarna
om Rotterdamreglerna.
Artikeln bygger på ett föredrag som hölls vid jubileumsseminariet
ombord på m/s Viking Grace med anledning
av professor em. Hugo Tibergs 90 årsdag.
Suomenkielinen käännös
artikkelista on tulossa
lehteen numero 3/2020.
KUVA / BILD: PIPSA MÖRN