norska kusten, isynnerhet de finska fartygens betydelse för
de tyska transporterna.
De finska rederierna var intresserade av den inkomst-bringande
kustfarten i Norge och de allra största rederier-na
chartrade mindre fartyg från Finland, både galaeser och
gamla utslitna ångfartyg, kustångare, ja allt som flöt dög.
Fraktsatserna var höga och inkomsterna goda. Rederier
som FÅA, Nordströms, Hacklin, Gustaf Erikson och flere
mindre rederier var inblandade.
Sjömännen hade inte heller så många val under kriget,
gick de inte till sjöss så hamnade de i fronttjänst. En stor
del av handelsflottan beslagtogs dessutom av Storbritta-nien
efter Finlands ”vapenbroderskap” med Nazi-tyskland.
Storbrittanien förklarade Finland krig hösten 1941 och
internerade finska sjömän på olika håll i världen. Även USA
konfiskerade finska fartyg i amerikanska hamnar efter
Japans attack på Pearl Harbour den 7.12.1941. De finska
sjömännen togs iland i USA.
Arbetstillfällena var begränsade och den norska kust-farten
ansågs vara någotsånär trygg, trots engelsmännens
flyg- och u-båtsanfall. De angrep dock inte i första hand
mindre fartyg utan tog större fartyg och konvojer som mål.
I hamnar kunde dock fartygen råka ut för bombanfall från
de allierade. Tyskarna betalade finska löner och krigstil-lägg,
dessutom fick de dessutom både mat och kläder från
tyska förråd. Enligt Westerlund kunde skeppsbefälets löner
med krigstillägg ligga 360 % över den vanliga nivån i Fin-land
(jag antar att han menar löner utan krigstillägg). Det
sades att de hade det bättre än den norska befolkningen
under den tyska occupationen. De finska sjömännens kon-takter
med den norska motståndsrörelsen var nog ganska
sporadisk och berodde på olika skeedenden i samhället.
Haverier och grundstötningar var vanliga bland de fin-ska
fartygen, vilket enligt Westerlund delvis berodde på det
finska befälets ovana i norska vatten och fartygens dåliga
skick, med svaga motorer. Dessutom gick de ofta utan lots,
vilket ibland berodde på att tyska krigs- och större fartyg
fick lots och de skulle ha fått vänta länge på lots. Tyska
militären övervakade fyrar och farledsbelysning och ibland
var fyrarna släckta. Ju längre tiden led och kanske även
ändringar i den politiska situationen började rymningar
från fartygen bli allt vanligare. I synnerhet efter tyskarnas
nederlag i Stalingrad ökade avmönstringar och rymningar.
På ms Alca sade hela manskapet upp sig i april 1944. Trots
de goda hyrorna fanns det såväl bland befäl som besättning
sådana som skydde Norgefarten under tysk regim. Bland
annat har Uno Salminen i sin bok berättat om sin alter egos
nekande till en befälhavartjänst i Speer-flottan:
” Nej, när det här kriget är slut vill jag kunna se norr-männen
i ägonen. Jag far ingenstans.”
Situationen ändrades snabbt i början av september 1944
när Finlands slöt vapenstillestånd med Sovjet den 3.9.
Skeppsmäklaren H.Liljestrand försökte den 2.9 få fartygen
s/s Aulis, ms Kajava och m/aux Saarentähti hem, hänvi-sande
till reparationer. Den 5 september återtog Folkför-sörjningsministeriet
tidsbefraktningstillstånden för för
de finländska fartygen i Norge-farten. Det var svårt att
få fram meddelandet till fartygen, en del hade inte ens ra-diotelefon.
Henrik Ramsay meddelade den 8 september att
befälhavarna skulle få order att återvända genom förmed-ling
52 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
av tyske Schiffahrtssachverständiger i Oslo. Tyskarna
satte sig på tvären och meddelade att avtalen gällde ännu i
sex månader för 38 finska fartyg. Sjökaptenen och parts-redaren
Elis Molander reste från Oslo till Stockholm som
företrädare för de finska rederierna. Tyskarnas represen-tant
Fregatten- kapitän Brand förnekade att fartygen tagits
i beslag, avtalsenliga hyror betalades fortfarande.Tyskarna
önskade en förlängning av kontrakten med sex månader.
Finlands regering hade dock redan den 21.8.1044 fråntagit
redarna beslutfattandet av handelssjöfarten och grundat en
kommission med namnet Komerto. Kommissionen avböjde
Brands förslag. I Kristiansand låg den 5.9. flere finska
fartyg. De flesta sjömännen avböjde anbudet att gå i tysk
tjänst, bara kaptenen på m/aux Rauha och en eldare på s/s
Zeus skulle ha gått med i tysk tjänst. Besättningarna på 23
finska fartyg blev internerade. Andra hade flytt till Sverige
med sina fartyg eller rymt över land. Det uppskattas att ca
100 finska sjömän rymde till Sverige. Under en flykt över
fjällen från s/s Aulis blev kaptenen Anton Karlsson sårad
av en tysk militärpatrull och blev lämnad av sina kamra-ter.
Först 1950 hittades förmoligen hans kvarlevor av en
bärplockare. Det finns i boken många olika detaljer från
dessa rymningar. Övriga finska sjömän som vägrade gå
i tysk tjänst internerades på ön Hovedöya i Oslofjorden.
Den 28.12.1944 fördes de först med fartyg till Danmark och
vidare med tåg till koncentrationslägret Pölitz nära Stettin
(Szczecin idag). Det finns en hel del litteratur om upplevel-serna
i lägret och sjömännens hemkomst så Westerlund har
lämnat bort denna del. (På baksidan av boken sägs det att
sjömännen fördes till Stutthov koncentrationslägret. Detta
är fel, i Stutthov var de finska sjömän som tagits iland från
de fartyg som låg i Gdansk och Gdynia i september 1944,
Norgesjömännen kom alla till Pölitz-lägret, där behand-lingen
var mycket hårdare än i Stutthov.
Det finns mycket att berätta om Speer-flottan och de
finska sjömännens upplevelser. Av de som var med är de
flesta borta, men det kan hända att det ännu finns gömda
anteckningar och fotografier från denna tid i finsk sjöfarts-historia.
I bilagor till boken finns dessutom en utförlig lista
på alla finska, danska och svenska fartyg i Speer-flottan,
den kan intressera många. Lars Westerlund har rätt när
han säger att den seriösa sjöfartsforskningen inte har gått
in på detta ämne på grund av olika orsaker. Däremot har
sjömännen själva berättat i flere böcker om sina upplevel-ser.
De sjömän som på grund av politiska beslut i Finland
hamnade i koncentrationsläger fick heller aldrig upprättel-se
av statsmakten. De hade varit värda veteranutmärkelse,
som de aldrig fick trots uppvaktningar hos ministeriet. •
SVEN-ERIK NYLUND
BÖCKER: LARS WESTERLUND:
Stortyska Vågskvalp – Fartygstrafiken mellan Tyskland och de
nordiska länderna 1940-45, Helsingfors 2018, Oy Nord Print Ab
Kustfart som kollaboration – Finländska fartyg i Transportflotte
Speer 1942-45, Helsingfors 2020, Oy Nord Print Ab