KVINNOR TILL SJÖSS Jag hittade
J o Stanley har gjort en gedigen studie om
kvinnor till sjöss under de senaste
i Akademen
århundraden. Hon ser på frågan ur
en intressant
engelskt perspektiv, men har också tagit
bok om sjöfart
ur kvinnligt
del av utvecklingen i andra länder. Också fi nska
forskare i frågan har hon hänvisat till i sin långa
litteraturförteckning. I Finland har det dock inte
vad jag vet gjorts en lika omfattande forskning
om kvinnor till sjöss, trots att vi säkert i synner-het
inom Östersjön haft kvinnor till sjöss i sgs.
alla tider. Våra forskare har främst tagit upp
olika detaljer med kvinnor till sjöss.
Stanley går så långt tillbaka som 1600-talet
då de första kvinnorna gick ombord utklädda till
män, men vanligtvis förr eller senare upptäckta.
Även i den engelska militära fl ottan torde det ha
funnits kvinnor som tvätterskor och sjukvårdare
ombord redan i sekelskiftet 1600–1700. År 1720
hängdes de kvinnliga piraterna Anne Bonney
och Mary Read.
38 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
På 1800-talet
ändrades situatio-nen
och fl er kvin-nor
kom ombord
av olika orsaker.
Den första kvinn-liga
kaptenen i
engelska han-delsfl
ottan torde
ha varit Betsy
Miller ombord
på briggen
Cloctus år
1840.
När ång-fartygen
kom
med i bilden
och med emi-grationsvågen
över Atlanten
kom det allt-fl
er kvinnor
ombord,
främst som
stewardess
som tog
hand om
skötseln
av de
kvinnliga
passagerarna. Man ansåg att endast kvinnor
kunde bädda och städa i kvinnliga hytter. Kap-tensfruar
som seglade med sina män kunde också
hamna ut för arbete ombord, såsom Mary Anne
Brown Patten som år 1855 tog befälet efter sin
man i en krissituation, seglade från Macao till
San Francisco. I USA lär den första kvinnan ha
fått sjökaptensbrevet för ångfartyg år 1884, Mrs.
Mary M. Miller från New Orleans.
Stanley har gjort en kronologisk lista över
kvinnor ombord i olika länder. Det var ju egentli-gen
på 1960–70 talen som kvinnorna bröt igenom
glastaket. Jag kommer väl ihåg när Finlands
Skeppsbefälsförbunds första kvinnliga medlem
seglade in på kontoret, Arja Rauramo blev sjö-kapten
i Kotka 1974. I Finland har vi ju länge haft
kvinnor ombord som föreståndarinnor (trissor
kallades de), kockar och mäss- och salongsfl ickor
när det begavs sig. Min farfars syster, Hilma Lill-berg
(f.Nylund) var föreståndarinna inom FÅA
på 1930-talet, bland annat på ss Mira. Sverige
hade tidigt kvinnliga telegrafi ster, men även i Fin-land
hade vi ett litet antal. När jag gick till sjöss
1952 fi ck inte kvinnor ännu ta anställning ombord
på fartyg i oceanfart, på Sydamerika-linjen var
det endast män i köksavdelningen.
Världskrigen påverkade en hel del kvinnor-nas
deltagande i sjöfarten på olika sätt. Redan i
början av 1900-seklet började rederierna för pas-sagerarfartygen
anställa kvinnor som stewar-dess-
sjukskötare som assistens för läkare, som
krävdes ombord. Dessa kvinnor fi ck befälsstatus
ombord och service som första klass passagerare
och placerades i sjukavdelningen ombord. Detta
dock först efter en intervju i British Medical Jour-nal
av sjukskötare ombord. Den första kvinnliga
läkaren ombord var Elizabeth Ross 1913. Hon
arbetade ombord på ett mindre fartyg Glenlogan i
trafi k mellan Yokohama och Hong Kong.
Under första världskriget var det dock få kvin-nor
ombord på krigsfartygen, mest arbetade de
på lasarettsfartyg, som engelska fl ottan hade sju
stycken. Man räknar med att ca 2 000 kvinnor
deltog ombord för att sköta sårade. Doktor Nancy
Miller var doktor ombord på Brittania 1941 på
väg till Karachi när fartyget utanför Freetown
blev beskjuten av en tysk hjälpkryssare (raider)
och sjönk. De överlevande gick i livbåtarna och
efter fem dygn räddades livbåten med Miller av
ett spanskt lastfartyg. Hon belönades med både
perspektiv.