G Styrman Justus Nyqvist.
FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 11
kontrollerar evakueringsutrustningen och håller övningar.
Jag har även uppgifter som sjuksköterska ombord, ifall det
skulle behövas. På fartyget finns även en förstahjälpgrupp,
ifall någonting allvarligt skulle hända. Vi tar vid behov
kontakt med en läkare i land, och frågar om råd om någon
insjuknar. Vi gör även utrop via högtalaren och frågar om
det bland passagerarna ombord finns en läkare. Om det är
ett väldigt allvarligt sjukdomsfall, så kallar vi förstås på
en helikopter ombord för att avhämta patienten, berättar
Justus.
– Hur har Justus trivts på Finnlines?
– Jo, jag har trivts väldigt bra, svarar Justus. Arbets-miljön
är verkligen trevlig och gänget ombord är verkligen
trevligt. Jag är även tacksam över att jag först fick arbeta
som matros, för arbetet ombord på RO-RO och RO-PAX
fartyg avviker märkbart från arbetet ombord på container-fartyg
och kryssningsfartyg. Trots att sjöfarten är mycket
standardiserad, är skillnaderna mellan olika fartygsty-per
fortsättningsvis stora. Det att jag först arbetade som
matros innan jag blev styrman, har hjälpt mig att lära mig
den rederispecifika kulturen samt fartygstypen och den
transporterade lastens specialegenskaper på ett helt annat
sätt, konstaterar Justus.
VAD FINNS DET I FRAMTIDSPLANERNA?
– Jag har påbörjat inlärningen av de uppgifter som
förutsätts för erhållandet av lotsdispens till Trave. Det är
givetvis språkligt enkelt för mig att läsa den litteratur som
erfordras, men det är ändå inte någon lätt uppgift att bli
beviljad lotsdispens, för det är så många andra frågor än
de språkliga frågorna som ska bemästras. Befälhavaren
och en reservperson ska ha lotsdispens till Trave, för att
dispensen ska kunna utnyttjas. Om jag erhåller lotsdis-pens
till Trave, så kan även rederiet göra inbesparingar i
sina kostnader, och jag kan därmed bidra till att förstärka
den finska sjöfartens konkurrenskraft. Jag ansöker först
om lotsdispens till Trave och först i ett senare skede till
Nordsjö, berättar han.
– Justus konstaterar allvarligt, att han anser det vara av
oerhört stor betydelse att försörjningsberedskapen upp-rätthålls
i Finland.
– Vi har flyttat till Finland och bosatt oss här. Min
hustru är till hälften finsk och våra barn är tvåspråkiga
(finska-tyska) och vi har nuförtiden dubbelt medborgar-skap.
Vår familj är starkt finsk, trots att mina och hustruns
rötter är i Tyskland. Jag talar finska och har även förra
vintern erhållit finskt medborgarskap. Det är viktigt för
mig att fartygen är under finsk flagg, särskilt då man beak-tar
att det ute i världen finns så många oklara förhållanden
och flaggstater. Jag är väldigt glad och nöjd över att jag haft
möjlighet att flytta och bosätta mig i Finland och att jag
fått en arbetsplats i ett finskt rederi. Mitt arbete möjliggör
även att vi med familjen kan leva och bo vid vårt drömmars
Enare träsk. •