FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 33
före romarna och det Romerska riket. Bronsåldern kollap-sade
och järnet kom. Det var på Cypern järn producerades
redan på 1400–1300 talen f. Kr. Från Cypern kom också det
folk som kallades ”Sea People”, (Havsfolket).
Mykenerna tog över på Kreta och en ny kultur uppstod.
Maktkampen fortsatte i östra Medelhavet under Alexander
den stores och Egyptens Ptolemaios tider. Alexandria blev
en betydelsefull hamnstad och en stor fyr, Pharos, byggdes
utanför.
De sista seklerna före vår tideräkning utvecklades
Romarriket och man började tala om ”Mare Nostrum”, Vårt
hav. Romarna utvecklade ytterligare fartygen för transpor-ter
till Rom, som på den tiden redan hade en miljon invåna-re.
Grekerna hade grundat stödjepunkter runt Medelhavet
som ledde till konflikter med Rom. Likaså feniciernas stat
Carthago på Sicilien och Nordafrika (Tunisien) ledde till de
Puniska krigen, det första 264 f.Kr.
Romarna utvecklade också fartygen, som blev större.
Roms ståtliga byggnader skulle byggas och specialfartyg,
för stentransport ”naves lapidariae”, vintransportfartyg
med ett dussin stora ”dolias”, väldiga inbyggda krukor,
byggdes. Fartygen var i allmänhet ca 60–70 ton, men det
fanns även större. I södra Frankrike har man hittat rester-na
av ett fartyg med vinkrukor, på omkring 1000 ton. Vete-fartygen
för vetelasterna från Egypten var ca 300–400 ton.
I allmänhet seglade man från maj till september medan
under vintern var Mare Clausum, ett stängt hav. Fartygen
hade ett stort storsegel under rån och möjligen ett mindre
under bogsprötet. Handelsfartygen hade nog för det mesta
lämnat roddarna, men krigsfartygen hade dem fortfarande.
Under Julius Cesar byggde man genom kanaler en hamn
nära Rom. Nero fortsatte bygget till Ostia och Rom. Projek-tet
förföll efter en stormkatastrof år 62 e.Kr. Senare försök
misslyckades likaså och slutligen blev Civitavecchia Roms
hamn, som den är fortfarande idag.
Även Romarriket föll sönder efter kristendomens
ankomst och nya makter kom till Medelhavet. De stora
folkvandringarnas tid i Europa inleddes. Vandalerna, som
kom från södra Polen, hade erövrat iberiska halvön (Spa-nien)
och kom i krig med romerska riket. År 455 AD intog
de Rom och ruinerade staden under 14 dagar. Vandalerna
var kristna med en annan tolkning av kristendomen. Under
kung Geiserik blev vandalernas välde en stormakt i västra
Medelhavet. Efter hans död minskade vandalernas makt
efter att Constantinopel under Justiania I år 533 AD bese-grade
dem i Nordafrika.
Constantinopel hade förstärkt sin makt, men det tog inte
lång tid innan ett nytt hot kom från öster. Efter Mohammed
hade den islamistiska rörelsen vuxit och redan 640–642
AD erövrade muslimerna Syrien, Palestina och Egypten.
Egypten försökte göra motstånd med en av kristna beman-nad
flotta, men förlorade och muslimerna erövrade allt fler
öar i öst och väst. År 740 AD kan väl anses vara det år när
muslimerna hade sgs hela spanska halvön under sitt välde,
de kallade landet för al-Andalus. De kom också över Pyre-néerna
in i södra Frankrike.
I öster pågick kampen om sjövägen till Svarta havet
och herraväldet över Constantinopel. År 717 f.Kr. stäng-des
infarten till Det Gyllene Hornet antagligen för första
gången med en kätting. Många skepp förstördes med den
sk. Grekiska elden och flere av de kristna besättningarna
från Egypten deserte-rade
under den kalla
vintern. Muslimerna
gav upp belägringen
i augusti 718, men de
återkom.
Bysantiska rike,
eller det ostromers-ka,
motstod dock
den muslimska eller
osmanska expan-sionen
till 1453. Till
och med viking-arna
kom fram
till staden via de
ryska floderna och
kallade staden Miklagård. Det
var först 1926 som stadens namn ändrades till Istanbul.
Maktkampen mellan de kristna och muslimerna fortsat-te,
den arabiska kulturen fick allt större fotfäste i Spanien,
å andra sidan växte vissa städers inflytande. Venedig och
Genua blev monopolerna. Araberna upprätthöll förbindel-serna
till Indien och Kina, varifrån kom kryddor och siden.
I Spanien började det dock hända. De kristna under Al-fonso
IV intog Toledo år 1083 och Valencia ockuperades av
El Cid 1094. Det skulle dock gå ännu fyrahundra år innan
muslimerna slutligen kördes ut ur Spanien. Det var år 1492
och Kolumbus kunde ge sig av till Amerika med regenterna
Ferdinands och Isabellas stöd.
Före det hade det hänt mycket på Medelhavet. Korsfa-rarnas
resor ändrade politiken och den katolska kyrkan
stödde dessa resor som inleddes på 1100-talet. De pågick i
över tvåhundra år.
Allt detta ger introduktion till denna bok, som sedan
fortsätter med medeltiden, renässansen, Napoleon-krigen i
början av 1800-talet med Nelsons flotta i Medelhavet fram
till Krimkriget och Första världskriget, för att inte tala om
Rommels ökenkrig och engelsmännens landstigning på
Sicilien under andra världskriget. Krigen har ingalunda ta-git
slut, men samtidigt har handeln utvecklats. I synnerhet
gjorde ångfartygen och Suez kanal att trafiken har blivit
allt intensivare, vilket vi såg med containerfartygs-olyckan
i våras, världen klarar sig inte mer utan denna förbindelse
mellan Kina och Europa ifall inte den arktiska rutten blir
användbar.
Medelhavet har fortfarande en stor betydelse i fråga om
politik och handel och det lönar sig att läsa boken om man
är intresserad av historien kring detta innanhav. •
SVEN-ERIK NYLUND
BOKEN:
David Abulafia: The Mediterranean in History,
Thames & Hudson Ltd, London 2021
ANNAN LITTERATUR:
Göran Schildt: I Odysseus kölvatten, Söderströms & Co, 1951
Björn Landström: Skeppet, Forum, 1961