Lästips
THE MEDITERRANEAN IN HISTORY
– Medelhavet i historien
Jag gjorde igen ett bokfynd i Akademen, en bok om Medelhavet av den engelske
historikern och professorn David Abulfia. Han är professor i Medelhavshistoria vid
Cambridge Universitet. Han har redigerat boken tillsammans med en grupp forskare och
fått ihop över 300 sidor om Medelhavets historia under årtusenden.
För mig har Medelhavet haft en viss betydelse under
sjölivet. Min första bekantskap med Medelhavet
gjorde jag ombord på ss Wanda som tredje styrman
1957, förresten mitt första styrmansjobb. Vi startade
med långvirkeslast från norra Sverige, den koleldade
ångaren gjorde sina 8 knop vid vackert väder och goda
eldare, så det tog oss 27 dygn att nå destinationen i
Latakia, efter två bunkringar i Emden och Gibraltar. På 11
dygn kom vi genom Medelhavet från Gibraltar till destina-tionen
Latakia. Under resan läste jag Göran Schildts bok ”I
Odysseus kölvatten” vilket gav mig perspektiv på seglatser
i dessa vatten och dessutom en historisk bakgrund. På den
tiden var Nasser i Egypten på uppgång med sitt framtids-land
Maghrib, som han lånat ur historien. Barberaren i
Latakia hade Nassers bild på väggen och sade: - He is a
very good man! Nassers dröm blev enbart ett kortvarigt
statsförbund mellan Syrien och Egypten.
Abulfia har en annan infallsvinkel än Schildt, han vill
presentera hela Medelhavet och dess historia från urtiden
till våra dagar. Det betyder ett digert arbete ur många olika
synvinklar. Många kulturer och religioner har inverkat på
32 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
stränderna, hamnarna och ländernas utveckling. Börjande
från Egypten, fenicierna, grekerna, etruskerna för att inte
tala om Romarrikets inverkan och senare arabernas eröv-ringar
efter Mohammeds lära om islam. De tre religionerna
med sin enda Gud, judendomen, kristendomen och islam
har lett till konflikter som inte tycks ta slut ännu i våra
dagar.
Jag hamnade senare (1966–1968) i Medelhavstrafik
ombord på ms Helios som överstyrman och tf. befälhavare.
Då besökte vi hamnar såväl i Spanien, Italien, Algeriet, Tu-nisien,
dåvarande Jugoslavien, Grekland och Egypten. Det
var ofta korta anlöp på en dag eller så, men också några
dagar ibland i städer som Venedig, Genua, Alger och Alex-andria.
Jag funderade en tid på vilket språk jag skulle börja
studera. Via Hermods valde jag franska och italienska. Eng-elska
var ju i allmänthet det språk som talades i hamnarna,
men inte överallt. Den italienska som kursen bjöd var mera
för turistande tanter som ville se alla ruiner i Italien, så
jag lämnade kursen. Hamnarbetarna på Sicilien talade
ett annat språk. Franskan fortsatte jag i alla fall med, i
Algeriet och Tunisien var franska eller arabiska de språk
befolkningen förstod. Till Israel kom vi aldrig för vi var sk.
Arab-båt. På grund av de politiska konflikterna kunde vi
inte anlöpa Israel, araberna kollade skeppsjournalerna om
vi varit i israelisk hamn de tre senaste månaderna.
Tillbaka till boken. Jag ger bara några glimtar från den
långa historien. En intressant resa genom tiderna från
Egyptens pyramider till spridningen av den italienska piz-zan
världen runt!
Det var egentligen fenicierna som inledde handelssjöfar-ten
i Medelhavet. De kom från kusten norr om nuvarande
Israel, från dagens Syrien och Libanon. Fenicierna hade
kontakter med sgs hela Medelhavet och hämtade tenn
ända från Cornwall. Libanons cedrar är kända och trä-virke
exporterades därifrån, även kulturer fördes framåt.
Enligt Abulfia var det fenicierna som kom på alfabetet, som
senare fördes vidare av såväl greker som romare. Även den
arabiska skriften bygger på alfa, beta, gamma etc.
Egyptierna hade mest färdats på Nilen men fenicierna
behövde annorlunda fartyg till havs, vilket Björn Land-ström
med fina teckningar beskrivit i sin bok Skeppet. De
utvecklade skroven och seglen så att kryssning blev möjlig
trots att fartygen ännu länge var försedda med åror. Kring
1200 f.Kr. började grekerna få mera makt och övertog
många av feniciernas gamla stödjepunkter på Sicilien och
andra öar. I västra Medelhavet härskade etruskerna länge