In Memoriam
FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 63
He was one of us
Enligt hans svärsons
nekrolog i Helsingin
Sanomat (9.12.2018)
gick Rislakki som
frivillig med i kriget sommaren
1941, som fjortonårig. Under
min tid i Skeppsbefälsförbun-det
berättade han aldrig annat
än att han varit med i Lapp-landskriget.
Hur dessa krigsår
inverkade på hans senare liv är
svårt att avgöra.
Rislakki blev sjökapten 1953
i Kotka. Han hade seglat som
styrman i Korpo Rederi Ab och
som befälhavavare från 1958.
Senare var han befälhavare
och sjöfartsinspektör i rederiet
Avomeri. Från tjänsten som
inspektör inom Sjöförsäkringsbolagens förening
anställdes han som verksamhetsledare i Skepps-befälsförbundet
1969. Under sin tid i sjöförsäk-ringen
fick han Helsingfors stad att organisera
säkerheten i hamnarna och att få bort obehöriga
personer, som var en säkerhetsrisk, från hamn-området..
Han deltog även i November-rörelsen
som ordnade skyddsbostäder åt uteliggare.
År 1978 var han dock tvungen att avgå från
förbundet på grund av personliga skäl.
Oberoende av hur man bedömer Rislakki
måste jag erkänna att han under sin tid som
verksamhetsledare utvecklade förbundet till ett
verkligt fackförbund. Befälhavarens ställning
ombord och löneutvecklingen var en av orsaker-na
till strejkhotet 1972 då passagerarfartygens
befälhavarelöner rättades till. Färjetrafiken hade
utvecklats och tagit även redarna på säng,
resturangpersonelens procentlöner ledde till att
befälhavarna låg på 20-25te plats i årslönestatis-tiken.
Det var den första data-baserade löneun-dersökningen
inom sjöfarten. Redarna hade
”glömt” en tidigare rekommendation om princi-pen
att befähavaren skulle ha den högsta lönen
ombord. Strejken kunde undvikas under riksför-likningsmannens
ledning.
Rislakki förnyade även tidskriften Finlands
Sjöfart genom att anställa en yrkesjournalist.
Anslutningen till centralförbundet FFC föregicks
av en medlemsomröstning och på så sätt fick
förbundet all behövlig information och tillgång
till centralförbundens avtal och service. Förbun-dets
ekonomi ordnades genom sträng indrivning
av medlemsavgifterna
och senare genom
Liinamaa-avtalets
inkassering av
avgifterna direkt via
bankkonton. Rislakki
var även initiativta-gare
till samarbetsor-ganet
SJÖSAM
(MYTE) mellan
sjöfolksorganisatio-nerna.
För att ytterli-gare
skydda förbun-dets
ekonomi i
strejksituationer
föreslog Rislakki för
styrelsen att förbundet
skulle låna pengar av
Sjömanspensionskas-san
för inköp av ett fritidsområde för
medlemmarna. Då inköptes stället Jaatila i
Sulkava kommun vid Saimas strand.
Området används ännu i dag av medlem-marna.
Efter avgången från förbundet gick
Rislakki till sjöss på nytt och seglade inom
Ilmari Tuulis rederi som befälhavare till
dess fartygen flaggades ut.
Tyvärr tappade jag kontakten med
Rislakki efter hans avgång från förbundet.
Han fick i alla fall leva ett långt liv med sin
familj. Vi sjömän vet att flere av våra
kolleger har haft svårigheter med alkoholen,
vi är ofta snabba att döma, trots att det blir
en sjukdom för många. I dagens läge
försöker man genom terapi bota sjukdomen,
men människan själv måste inse när han/
hon är mogen för detta.Jag försökte disku-tera
med Rislakki om denna möjlighet, men
han var inte färdig då. Trots alla menings-skiljaktigheter
anser jag att vi skall ge
Rislakki en eloge för sitt arbete under åtta
år i förbundet och minnas honom för sina
lyckanden och inte misslyckanden. Vila i
frid Henrikki. •
Med dessa ord
av Joseph Conrad
vill jag minnas
bortgångne
Henrikki Rislakki,
som avled den
2 november
2018, 92 år
gammal. Han
var född
13.9.1926 i
Villmanstrand.
Rislakki fung-erade
som
verksamhetsle-dare
för Finlands
Skeppsbefälsför-bund
åren
1969-78.
TEXT: SVEN-ERIK NYLUND