G Sjöfarten som en karriär? Tänk två gånger.
FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 55
A
läkares, brandmans, stuvares, polis, jurists, radioarbetares
och numera även en IT-supportpersons och en montörs
färdigheter.
PÅ ARBETSMARKNADEN HJÄLPER INGEN GRÅT
Sedan år 2010 har det finska tonnaget växt, antalet fartyg
har ökat och därigenom även det totala antalet vakanser
bland däcksbefälen. Trots det har styrmanstjänsterna
efter det så kallade blandbesättningsavtalet 2009 börjat
flyttas över till sjömän utanför EU för att minska på
arbetskraftskostnaderna på finska fartyg. Att ingå avtalet
var ur rederinäringens synvinkel nödvändigt för att öka
konkurrenskraften inom och trygga framtiden för den
finska sjöfarten.
Samtidigt som överstyrmän och befälhavare behövs
allt mer i och med att tonnaget växer och stora åldersgrup-per
går i pension finns det färre nybörjarplatser för finska
styrmän på fartygen än tidigare. Det är rimligt att undra
varifrån man ska trollar fram framtidens överstyrmän, när
rederierna tävlar om att ge billig arbetskraft från länder
utanför EU de lediga styrmansjobben.
Man är medveten om problemet både i förbundet, på
rederierna och på fältet. En del av rederierna har behållit
sina styrmanstjänster av just den anledningen att man även
i fortsättningen ska kunna få egen personal inifrån: det
optimala är att samma person går från praktikant ända upp
till befälhavare på samma rederi.
En logisk slutsats är att om efterfrågan på överstyrmän
ökar är trycket stort på rederierna att göra styrmän till
överstyrmän så snart som möjligt. Det är utmärkt för en
snabb karriärutveckling, men är alla redo eller ens villiga
att gå över till att bli befälhavare överstyrman direkt efter
att praktiken är avklarad?
Vissa rederier har anammat Juniorstyrmansavtalet
mellan Finlands Skeppsbefälsförbund och Rederierna i
Finland (före detta Kadettstyrmansavtalet 2016), som gör
det möjligt att använda en EU-arbetstagare för en vakans
utanför EU som inte följer EU-villkoren. Det här avtalet har
stötts och blötts för och emot och jag kommer att återgå till
det mer i detalj i kommande nummer av tidningen Finlands
sjöfart.
Rederierna bör satsa på kontinuitet i arbetsförhållan-dena,
karriärplanering samt att binda till sig en kunnig
och motiverad personal. Det sker förenklat genom att man
ser till att lönerna är rättvisa, värnar om arbetshälsan och
behandlar alla arbetstagare jämlikt enligt god förvaltnings-sed.
Ur arbetstagarens synvinkel måste man ingripa i och
utmana livsplaneringen om det saknas förutsägbarhet.