Lästips
Mot stjärnorna
– STRÖVTÅG I UNIVERSUM
Redan före jag for till sjöss var stjärnhimlen intressant för mig. Kalla vinterkvällar
låg jag i snön på gården och sökte stjärnbilderna. Jag hade hört
någonstans
att astronomen, astrologen och prästen Sigfrid Aronius Forsius
på 1600-talet legat i björnpäls i snön och studerat stjärnorna i Ekenäs. Sedan
bar det i väg till biblioteket där jag läste det som fanns, det var inte så mycket,
men i alla fall. Jag hade haft sjöfartsbanan i tankarna sedan barndomen.
Jag visste att stjärnorna varit viktiga för sjömännen.
56 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
J ag hade nog någon nytta av detta även till
sjöss när jag använde de amerikanska
stjärntabellerna för positionsbestämning
ombord på ss Atlas. Dessa tabeller fick vi
inte använda i navigationsskolan, utan använde
de gamla metoderna med Korsströms tabeller.
Mycket långsammare än de som det amerikanska
krigsflyget använde under andra världskriget.
Med tre stjärnor fick man en bra position. Idag
har vi GPS så stjärnorna har nog fallit ur minnet
och sextanten är snart endast ett museiföremål.
När jag kom iland och seglade i skärgården
lyssnade jag ofta till Juhani Westmans radio-program
om stjärnbilderna, på nätterna kunde
man studera stjärnorna och planeterna. Nu har
Marcus Rosenlund övertagit programmet i Vega-radion
med namnet Kvanthopp, där han talar om
mycket annat inom rymdforskningen och i fjol
kom han ut med boken ”Mot stjärnorna – strövtåg
i universum”.
Världsalltets oändlighet har ofta varit i tankar-na
under långa vaktnätter som styrman med hela
rymden ovanför. Under stjärnklara nätter förstås.
I tjocka och storm hade man annat att tänka på,
men det fanns vackra nätter också.
Rosenlund inleder med Karlavagnens stjärnor
liggande i ett alphotell i Österrike. Nämner Kar-lavagnens
stjärnor Mizar, Alioth och Megrez. Jag
hittade mitt astronomihäfte från mina ungdoms-studier.
Där har jag dem i mina anteckningar om
stjärnor med namn och avstånd i ljusår. De hade
jag nog redan glömt.
Rosenlund tänker sig att man skulle åka med
bil ut i rymden med 100 km/h. Efter 44 år skulle
du nå Venus, den närmaste planeten i vårt solsys-tem.
När man sedan går vidare och tänker i ljusår
(Ljusets hastighet 300.000 km/sekunden) tar det 8