I praktiken har det dessvärre förekommit fall
där ordföranden inte har ansett det nödvändigt
att kommissionen överhuvudtaget fattar något
beslut eller att det antecknas i kommissionens
protokoll. Det har motiverats med till exempel
att det slutliga beslutet i ärendet ändå fattas av
arbetsgivarens representant, som är någon annan
än fartygets befälhavare. Det leder bland annat
till att en medlem i kommissionen som haft en
annan åsikt i diskussionerna inte med säkerhet
kan veta om han eller hon har anledning att ge en
avvikande åsikt i ärendet och i så fall vilken. Om
ordföranden trots uppmaning eller efter att ha
struntat i att skriva under protokollet ändå inte
går med på att komplettera protokollet kan kom-missionsmedlemmen
” Ordföranden och alla de som delta i
kommissionens möte skall hålla hemligt
alla de uppgifter som de erhållit under
mötet
och de får således inte yppa till
någon
om mötets gång eller om det som
framställts på mötet.”
44 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
i sådana situationer kräva
att det PM som han eller hon upprättat över den
utredning som kommissionen fått och sina egna
slutsatser bifogas fartygskommissionens proto-koll
och antecknas i fartygsdagboken.
Sista paragrafen i 11 kap. i sjöarbetsavtalsla-gen
rör tystnadsplikten för alla som deltar i
fartygskommissionsförfarandet. Enligt den får
kommissionens ordförande och alla medlemmar
som deltar i kommissionens möten inte röja några
uppgifter som de tagit del av under förfarandet
och fått i samband med det. Den utredda och
hans eller hennes biträde har samma skyldighet.
Tystnadsplikten gäller uppgifter i anknytning
till såväl arbetstagaren som arbetsgivaren och
dennes affärsverksamhet. Enda gången som
tystnadsplikten inte gäller är när personen som
uppgifterna uttryckligen rör går med på att över-låta
uppgifterna. Oftast uppstår behovet att över-låta
uppgifterna när arbetstagaren vill bestrida
avslutandet av hans eller hennes anställning som
grundlöst och lagstridigt eller på myndigheternas
begäran. Då ska kommissionens protokoll och
uppgifterna som behandlats under förfarandet
som en del av utredningen och bevisningen i ären-det
överlåtas till exempel till den förtroendeman,
den fackförbundsrepresentant eller den jurist
som sköter ärendet. Arbetstagaren ger sitt med-givande
till behandling av uppgifterna samtidigt
som han eller hon begär att ärendet bestrids. I
lagens grunder framhävs det att medgivandet bör
vara skriftligt. Denna förutsättning uppfylls när
arbetstagaren ger en skriftlig fullmakt. Man kan
även konstatera att även en förtroendeman som
suttit som medlem i kommissionen på uppdrag
kan bestrida ett ärende som rör avslutande av en
anställning.
5. Arbetsgivarens beslut i ett
ärende som behandlats i
fartygskommissionen
Kommissionens beslut har karaktären av
rekommendation. Arbetsgivaren fattar alltid det
slutliga beslutet i det ärende som kommissionen
behandlat. Arbetsgivaren får enligt 11:2 i
sjöarbetsavtalslagen dock inte fatta något slutligt
beslut om att avsluta anställningen förrän
ärendet har behandlats i fartygskommissionen.
Vem som representerar arbetsgivaren i den
bemärkelse som avses i sjöarbetsavtalslagen, dvs.
vem som fattar nämnda slutliga beslut, fastställs
utifrån rederiets egen praxis. Traditionellt sett
har fartygets befälhavare i egenskap av i sjölagen
avsedd högsta auktoritet, representant för arbets-givaren
och chef på fartyget fattat beslut som rör
ett arbetsavtals öde. I dag representeras arbetsgi-varen
i sådana ärenden av chefen för personalav-delningen
eller verkställande direktören, speciellt
i större rederier. Fartygets befälhavare kan alltså
ha flera olika roller i ärenden som rör avslutande
av en anställning beroende på vilket skede
behandlingen är i. Först och främst har befälha-varen
till uppgift att i egenskap av ordförande för
fartygskommissionen sköta utredningen av ären-det,
fatta beslut och upprätta protokoll i kommis-sionen
och därefter se till att arbetsgivaren fattar
ett slutligt beslut i ärendet, om inte någon annan
representant för arbetsgivaren gör det. Fartygets
befälhavare kan alltså välja att låta någon annan
representant för arbetsgivaren fatta det slutliga
beslutet, men måste alltid själv och först sköta
fartygskommissionens beslut och dokumentation.
Arbetsgivarens slutliga beslut i ett ärende
som behandlas i kommissionen kan alltså vara
i enlighet med kommissionens beslut, det totalt
motsatta eller en blandning av båda. Beslutet ska
dock vara innehållsmässigt motsägelsefritt och
genomförbart. Högsta domstolens avgörande
HD:1995:77 gäller ett fall där en purser på ett pas-sagerarfartyg
trots en varning varit berusad på
sitt arbete upprepade gånger. En sådan förseelse
utgör lagenlig grund att häva arbetsavtalet. Enligt
protokollet hade kommissionen rekommenderat
såväl att pursern vägleds till behandling och att
hans arbetsavtal hävs. Befälhavaren hade från sin
sida bestämt sig för att häva arbetsavtalet samti-digt
som purserns närmaste chef och en sjukskö-terska
tecknade ett avtal med arbetstagaren om
ett behandlingsprogram. Högsta domstolen var
alltså tvungen att genom sin dom fastställa vilken
arbetsgivarrepresentants beslut som skulle gälla.