” Befälhavaren är den högsta chefen
ombord, och alla ombord har rätt att
förvänta sig ett rättvist och jämbördigt
bemötande av honom.”
A
FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 39
4.3 FARTYGSKOMMISSIONENS SAMMANSÄTTNING
Fartygskommissionens sammansättning regleras
i 11 kap. 1 § i sjöarbetsavtalslagen. Där beaktas
olika sammansättningsalternativ beroende på
vem ärendet som ska behandlas rör. Grundupp-sättningen
består av fartygets befälhavare, alltså
kaptenen, som ordförande och tre andra medlem-mar,
varav en alltid representerar befälet, dvs. en
avdelningschef från fartygsorganisationen. Det
kan vara överstyrmannen, som är chef över
styrmän, matroser och övrig däckbesättning
samt maskinchefen, som tillsammans med sina
underlydande sköter arbetet i maskinrummet
samt el-, vattenlednings- och avloppssystemen.
Högsta chefen på ekonomiavdelningen på
passagerarfartyg är intendenten, som är gemen-sam
chef för hotell-, restaurang-, butiks- och
kryssningschefer och som liksom stewarder på
fraktfartyg ansvarar för penningtrafiken, inköp
och övriga datakommunikation. När representan-ten
för befälet utses ska hänsyn tas till vilken
arbetstagargrupp personen som ska utredas
tillhör. I ett ärende som till exempel rör en
matros ska då i första hand överstyrmannen
kallas till kommissionens möte. På passagerar-fartyg
kallar man dock i regel inte intendenten,
utan chefen för den avdelning vars underlydande
ärendet gäller. Om till exempel en servitör
försummar sina arbetsuppgifter representerar
chefen för restaurangverksamheten befälet.
Av de övriga två medlemmarna i kommissio-nen
är minst den ena alltid en representant som
utses bland besättningen. Om ärendet rör ett
befäl ska den andra medlemmen vara medlem i
befälet och utses av denna befälsnivå. I praktiken
representerar arbetstagargruppens förtroende-män
sina väljare även i en fartygskommission. Att
förtroendemännen utses i första hand stöds av att
de genom sin förtroendeställning fått utbildning i
fartygskommissionsförfarandet och att de har er-farenhet
av behandling av anställningsrelaterade
ärenden. Om inga förtroendemän kan komma kan
befälhavaren utse vem som helst ur befälet eller
besättningen till kommissionens möte och denne
kan inte vägra medlemskap utan giltigt skäl. Vid
sådana val strävar man efter att följa principen
att en arbetstagare i samma arbetstagargrupp
inte behöver behandla en kollegas anställnings-öde.
I ett ärende som till exempel rör en barmäs-tare
utser man en matros eller hyttstäderska att
representera besättningen. Det går naturligtvis
inte alltid på fartyg med liten besättning.
Ett giltigt skäl som berättigar en person att
vägra medlemskap i kommissionen är enligt
lagens grunder till exempel en omständighet som
betraktas som allmän jävsgrund såsom delaktig-het
i ärendet som ska behandlas eller en nära
vänskaps- eller hatrelation till arbetstagaren som
ärendet rör. I praktiken är det vanligaste skälet en
annan roll i förfarandet: arbetstagaren har redan
bett om förtroendemannen i fråga som sitt biträde
eller personen som kallats som medlem ska höras
på mötet för att ge en utredning.
I lagens grunder nämns som alternativa
modeller möjligheten att tillsätta en särskild
fartygskommission för varje möte eller utse fasta
representanter i fartygskommissionen. Den abso-lut
vanligaste sammansättningen är i praktiken
ärendespecifik (och det är även det som avses i
lagens grunder). På grund av skiftsystemen är det
svårt att utse fasta (eller snarare mandatbase-rade)
medlemmar till fartygskommissionen, men
det skulle kunna fungera på fartyg med många
arbetstagare och relativt korta arbets- och ledig-hetsskift.
Ärendet som ska utredas kan behöva behand-las
på flera olika möten, och för att trygga en
effektiv, kvalitativ och rättvis behandling av ären-det
är det då viktigt att personerna som kallats
till kommissionen inte byts ut mitt under behand-lingen,
dvs. att kommissionens sammansättning
förblir densamma från det att mötet börjar till att
protokollet undertecknas. I verkliga livet är det
dock inte alltid möjligt. Därför är det extremt vik-tigt
att hålla fast vid att åtminstone ordföranden
i kommissionen inte byts ut under behandlingen.
Ordförandens roll är så viktig för den övergri-pande
utredningen av ärendet att ett överlåtande
av hans eller hennes uppgift till en annan person
äventyrar en rättvis behandling av ärendet. Det
gäller att komma ihåg att kommissionen bara har
behörighet och är beslutför när den är fulltalig.
Om fartygets befälhavare är förhindrad att
vara ordförande ska han eller hon utse en annan
person till uppgiften. Även om det inte längre
framgår direkt av den gällande lagtexten är
det alltjämt möjligt att kommissionen även kan
sammanträda för att behandla ett ärende som
rör fartygets befälhavare. Då övergår rollen som
ordförande naturligt till överstyrmannen, som
även ansvarar för att kalla till möte (se sjömans-lagen
71 §). Så är nog även bäst att göra i fall där
befälhavaren ska höras för att ge en utredning.
Detsamma gäller naturligtvis även en annan
medlem som i första hand ska utses till kommis-sionen,
om han eller hon är ett vittne eller om
utredningen rör honom eller henne själv.
4.4 KALLA TILL MÖTE
Fartygskommissionen sammankallar ordföran-den,
som samtidigt fattar beslut om behovet av