1. Inledning
Den här artikeln går igenom fartygskommissionen som
sjöarbetsrättslig institution och som förfarande och
fokuserar på bestämmelserna i 11 kap. i sjöarbetsavtalsla-gen
(756/2011, MTSL) och hur de ska tolkas och implemen-teras
rent praktiskt. Efter att ha gått igenom de bestäm-melser
i lagen som rör fartygskommissionen och historien
bakom den delar vi in fartygskommissionsförfarandet i
steg och går igenom de särskilda frågor som uppstår i dem.
Slutligen går vi kortfattat igenom bestämmelserna om
avslutande av anställning och givande av varning. Texten
har tagits fram speciellt för personer som är ordförande
och medlem i fartygskommissionen. Artikeln är en
uppdatering av en artikel i samma ämne som underteck-nad
publicerade i tidningen Navigator 2003.
2. Vad är en fartygskommission?
En fartygskommission är en arbetsgrupp som består av
fyra personer ur en fartygsbesättning. Medlemmarna i
arbetsgruppen utses ut separat för varje förfarande
beroende på vem och vad ärendet som ska behandlas
gäller.
Fartygskommissionen undersöker och reder ut det
ärende som anvisats kommissionen och som ingår i kom-missionens
sakliga behörighet och lämnar en skriftlig
utredning av resultaten från undersökningen. Kommissio-nens
beslut är ett förslag på lösning som arbetsgivaren kan
basera sitt slutliga beslut på, dvs. en rekommendation som
inte binder arbetsgivaren. Kommissionen har alltså inte
någon egentlig beslutanderätt. Den verkliga betydelsen av
kommissionens beslut och de handlingar den upprättar kan
vara stor vid bland annat en rättegång som hålls efter att
ärendet bestridits.
I det första momentet i 11:1 i sjöarbetsavtalslagen fast-ställs
tillämpningsområdet för bestämmelserna om fartygs-kommission.
Om minst åtta arbetstagare arbetar regelbun-det
på ett fartyg ska befälhavaren följa bestämmelserna om
kommissioner. Med regelbundet antal arbetstagare menas
sedvanligt antal medlemmar i besättningen på ett fartyg
och alltså inte till exempel det antal medlemmar i besätt-ningen
som fastställs i fartygets bemanningsintyg eller i det
fartygsspecifika kollektivavtalet. Antalet arbetstagare som
nämns i lagen motiveras inte på något sätt i förarbeten. En
annan begränsning när det gäller tillämpningsområdet är
att bestämmelserna om fartygskommission bara ska följas
på fartyg som trafikerar i utrikesfart. Uteslutandet av fartyg
i inrikesfart är bland annat kopplat till att besättningarna
på fartygen är mindre och att det i hemlandet är lättare att
tillkalla till exempel polismyndigheten till fartyget för att
reda ut en misstanke om brott.
3. Sjöarbetsavtalslagen och
tidigare bestämmelser om
fartygskommission
Fartygskommissionens behörighet begränsades och
förenklades i sjöarbetsavtalslagen, som trädde i kraft 2011
och som verkställde bestämmelserna om arbetsavtal och
36 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
anställning i Internationella arbetsorganisationens (ILO)
sjöarbetskonvention från 2006. Fartygskommissionen är
en institution med långa traditioner. Bestämmelser om
fartygskommission finns i sjömanslagen från såväl 1955
(341/1955) som 1978 (423/1978). Även om formuleringen i
sjöarbetsavtalslagens paragrafer har förkortats och
moderniserats avsåg inte lagstiftarens att ändra det
rådande rättsläget på ett väsentligt sätt med undantag för
att minska fartygskommissionens uppgifter. Därmed kan
man fortfarande söka hjälp i förarbetena till äldre lagar
vid tolkningsfrågor.
Enligt de avsevärt mer detaljerade paragraferna i 6 kap.
i sjömanslagen från 1978 undersökte och behandlade far-tygskommissionen
fall där en sjöman misstänkes ha gjort
sig skyldig till försummelse, brott eller på annat sätt upp-fört
sig i strid med lagen eller god sed på fartyget eller fall
med anledning av vilka arbetsgivaren eller arbetstagaren
eventuellt hade grund att avsluta anställningen. Arbetsta-garen
hade också i vissa situationer rätt att ta initiativ till
att sammankalla fartygskommissionen.
Bestämmelserna i sjömanslagen framhävde behovet att
så snabbt som möjligt på fartyget och bland besättningen
reda ut och anteckna detaljerna och förhållandena i fallen.
Precis som i dag hade kommissionen endast en undersö-kande
och rådgivande roll och hade bara begränsad beslu-tanderätt,
som även den främst handlade om att fortsätta
behandla fallen i ett annat organ, nämligen sjömansdisci-plinnämnden.
Lagstiftarens mål var att trygga arbetstaga-rens
ställning vid förhastade och orättvisa beslut från be-fälhavarens
sida genom att ge arbetstagaren möjlighet att
framlägga sin syn på händelseförloppet framför ett organ
med flera medlemmar. Sjömansdisciplinnämnden slutade
användas redan innan sjöarbetsavtalslagen reglerades.
I sjömanslagen från 1955 talades det istället för en
fartygskommission om en disciplinnämnd, som dömde till
disciplinböter för olika förseelser och försummelser som
begåtts av en sjöman. Innehållning av lönen var ett sätt att
tillrättavisa sjömannen när avslutande av anställningen
hade varit en alltför sträng åtgärd.
4. Sjömanskommissionsförfarandet
steg för steg
4.1 FARTYGSKOMMISSIONENS UPPGIFT:
NÄR BEHÖVS ETT FÖRFARANDE?
Kommissionens behörighet och i vilka fall som fartygets
befälhavare ska sammankalla kommissionen fastställs i
bestämmelsen om fartygskommissionens uppgifter. Där
nämns två situationer där ärendet ska behandlas i kom-missionen.
När arbetsgivaren tänker säga upp eller häva en arbets-tagares
anställning på grund av en orsak som konstaterats
ombord på fartyget ska kommissionen undersöka saken.
Arbetsgivaren får inte fatta något slutligt beslut om att
avsluta anställningen innan kommissionen har undersökt
saken. I 11 kap. 2 § i sjöarbetsavtalslagen finns det ingen
exakt hänvisning till bestämmelserna om uppsägning och