FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 37
A
hävande av arbetsavtal, utan dessa åtgärder nämns endast
på allmän nivå. Uppsägningar som görs på produktions-mässiga-
ekonomiska grunder behandlas inte i kommissio-nen,
utan endast ärenden som är knutna till arbetstagarens
person och som eventuellt leder till att hans eller hennes
anställning avslutas ingår i kommissionens behörighet.
Alla sådana fall behandlas inte heller i kommissionen, utan
beslutet om att avsluta en anställning måste grundas på
en orsak som konstaterats ombord på fartyget. Då ingår
inte till exempel uppsägning av ett arbetsavtal på grund
av långvarig arbetsoförmåga inte i kommissionens sakliga
behörighet.
Den andra situationen är mer entydig. Om misstanke om
att ett brott skett på ett fartyg leder till att kommissionens
behörighetströskel överskrids. Kommissionen ska behand-la
ärendet om arbetstagaren misstänks ha gjort sig skyldig
till ett brott på arbetsplatsen. Med det menar lagstiftaren
brott på ett fartyg eller brott mot fartyget, dess personal
eller dess last eller till exempel smuggling.
Kommissionens viktigaste uppgift är att utföra en
undersökning när den informeras till exempel om att en
arbetstagare försummat sina arbetsuppgifter på ett allvar-ligt
sätt eller orsakat störningar på fartyget. Anmälaren är
oftast arbetstagarens högre chef, dvs. medlem i befälet. På
passagerarfartyg är det praxis att arbetstagarens chef in-formerar
befälhavaren om att chefen varnat arbetstagaren
skriftligen, vilket befälhavaren sedan antecknar i fartygs-dagboken.
Om arbetstagaren trots varningen bryter mot
sina skyldigheter på nytt eller uppför sig på ett fördömbart
sätt överlämnas ärendet till kommissionen för behandling.
Då är det möjligt att grunden för uppsägning enligt 8:2 i
sjöarbetsavtalslagen uppfylls. Mindre försummelser och
förseelser mot ordningen ska inte behandlas i kommissio-nen,
utan kommissionens sakliga behörighet börjar först
när tröskeln för uppsägning eller hävande av arbetsavtalet
tydligt överskridits och ärendet måste utredas. Chefen och
befälhavaren bedömer tillsammans allvarlighetsgraden
hos gärningen eller försummelsen. Att till exempel uppre-pade
gånger vara alkoholpåverkad på arbetstid kan inte
betraktas som en mindre förseelse. Förseelser, mindre
försummelser och ”förstagångsförseelse” omfattas av
arbetsledningsrättsliga åtgärder, dvs. leder till en muntlig
anmärkning eller skriftlig varning från närmaste eller
högre chefen eller befälhavaren. Om arbetsgivarens beslut
i ärendet rent arbetsrättsligt sett högst kan vara en skriftlig
varning får ärendet inte behandlas i kommissionen.
Om ärendet, dvs. arbetstagarens förseelse eller försum-melse,
redan behandlats arbetsledningsmässigt av chefen
eller i en annan fartygskommission, dvs. om ärendet lett
till till exempel en varning eller en annan följd och om
ett straff har avgetts får samma förseelse inte längre tas
upp för ny behandling. Endast i fall där något nytt som
är väsentligt för avgörandet av ärendet kommit fram, till
exempel om försummelse av arbetsuppgifter omvandlas till
brottsmisstanke, ska ärendet behandlas i kommissionen.
Frågan om huruvida befälhavaren eller till exempel
den arbetstagare som ärendet gäller har rätt att föreslå
eller till och med kräva att något annat än ett sådant
ärende som nämns i den gällande lagens formulering ska
avgöras från fall till fall. Exempelvis en arbetstagare som
anser sig ha fått en ogrundad varning för försummelse
av arbetsuppgifter kan inte kräva att ärendet behandlas i
kommissionen, men kan upprätta ett skriftligt genmäle till
varningen, som befälhavaren på begäran måste anteckna
i fartygsdagboken. Ett fall som rör mobbning eller trakas-serier
på arbetsplatsen hör i första hand till chefernas och
arbetarskyddskommissionens ansvarsområde. Först när
ett olämpligt beteende ska utvärderas som grund för att
avsluta en anställning ska ärendet behandlas i kommissio-nen.
Utgångspunkten måste vara att lagen på ett uttöm-mande
sätt definierar de två situationer där kommissionen
har behörighet.
Förfarandet som rör fartygskommissionen i 11 kap. i
sjöarbetsavtalslagen får inte blandas ihop med fartygets
interna administration, samarbete eller arbetarskyddskom-missionen.
4.2 FÖRBEREDELSER
Då behörighets- och förfarandetröskeln överskridits ska
ordföranden börja förbereda ett kommissionsmöte.
Ordföranden ska utreda vilket fall det är fråga om, vilka
som ska kallas till mötet som medlem eller för att höras,
när mötet kan hållas och vilka utredningar och handlingar
eller annat material som ska skaffas fram för att presente-ras
på mötet med beaktande av ärendet, dess innehåll,
natur och omfattning. Det går inte att nog betona hur
viktigt det i det här skedet är att tydligt fastställa vilken
förseelse, vilken försummelse eller vilken brottsmisstanke
som kommissionen sammanträder för att behandla. Om
fallet omfattar flera brott mot olika arbetsavtalsskyldighe-ter,
bestämmelsestridigheter och klandervärda omständig-heter
ska alla dessa delas upp och specificeras, även om de
utvärderas som en helhet under förfarandet. Alla som
deltar i förfarandet ska känna till ämnena för utredningen
i förhand så att de själva kan förbereda sig för det på bästa
möjliga sätt. Av samma skäl kan och får inte ämnet för
förfarandet ändras under behandlingens gång.
Vid ”förundersökningen” av ärendet kan ordföranden
naturligtvis be chefen, andra i besättningen eller rederiets
personal om hjälp med att samla in fakta, handlingar och
annat material och förbereda de personer som ska höras
på mötet. Man bör även göra en egen utredning så att man
inte enbart förlitar sig på preliminära uppgifter eller andra-
eller tredjehandsuppgifter. Det tryggar också en opartisk
behandling och gör att man slipper onödiga överraskningar
på mötet. Egna anteckningar rekommenderas såväl under
förberedelse- som under mötesskedet. Goda förberedelser
innebär dock inte att ordföranden upprättar ett färdigt
utkast till fartygskommissionens protokoll (eller till någon
annan skriftlig sammanfattning) som övriga medlemmar
får godkänna. Det är inte i enlighet med lagens anda eller
kommissionens uppdrag, då det skapar ett starkt anta-gande
att ärendet redan avslutats och att kommissionens
utredningsarbete är onödigt. En domare avgör ju inte heller
ett ärende före rättegången. Befälhavaren är högsta chefen
bland hela besättningen, och alla har rätt att kräva ett
opartiskt och rättvist bemötande från befälhavaren.