även från hela kusten upp till Uleåborg. Från Nyland var
även en hel del. Ombord på ostindiefartyget Cronprinsen
Adolph Friedrich under resan 1746-48 fanns elva fi nnar av
en besättning på 140 man. Av dessa var 3 från Åbo, 2 från
Björneborg, 2 från Nyland och 1 från Jakobstad.
En av de som stannade i Kina var supercargon Bladh.
Han blev utnämnd till kompaniets supercargo i Kanton
1781. Vanliga sjömäns vistelse i kinesiska hamnar var
mycket begränsad. Bladh stannade däremot i sex år i Kina.
Efter återkomsten inledde Bladh jordbruk på faderns ställe
i Benvik i Kaskö. Han var också både
Artikelförfattaren sammanfattar sin
Markku Kuorilehto redogör för
Kanadas fartyg. Lönerna var ju mycket
bättre än på fi nska fartyg. Han klargör
på vilket sätt man kan fi nna fi nländska
sjömän genom att sammanställa olika
att hitta sjömän, som försvunnit utomlands.
Jonna Laineen för forskningen till nutiden genom att
berätta om fi lippinska sjömän, som seglar såväl under
bekvämlighetsfl agg som nationalfl aggor i parallellregister.
Saken är i och för sig inte ny, men fi nska forskare har nu
blivit intresserade när även fi nska fartyg har fått bland-besättningar
med sjömän från länder utanför EU. Dessa
sjömän har sämre avtal än de fi nska sjömännen. Visst är
även detta en form av emigration, fastän fi lippinerna sällan
fl yttar till fartygets hemland. Största delen återvänder efter
att avtalet löpt ut. Hela verksamheten är egentligen en in-komst
för Filippinska staten. Tekniken har gjort det möjligt
för dessa sjömän att upprätthålla
förbindelserna med familjen och hemlandet, vilket gör
att sjömännen återvänder hem för gott efter sin sjömans-bana.
Jari Ojala har skrivit om sjömännens rymningar och
där av uppstådd emigration. Han hänvisar bland annat till
pionjären i fråga om emigrationsforskningen, Reino Kero,
enligt vilken de fi nska sjömännen var den första vågen av
emigranter till Amerika. Till en början gick sjömännen
över till amerikanska fartyg, men en del av dem gick iland
senare, speciellt i New York och San Francisco, medan
andra invandrare från Finland i allmänhet sökte sig till de
nordliga delstaterna, till gruv- och skogsarbete. Enligt Yrjö
Kaukiainen och andra forskare tjänstgjorde under åren
1861-1913 sammanlagt ca 5600 fi nska sjömän på kanaden-siska
fartyg.
Dessa tre som exempel på bokens innehåll. Övriga artik-lar
behandlar hur värnpliktiglagen av år 1878 inverkade på
60 SUOMEN MERENKULKU J FINLANDS SJÖFART
emigrationen, sjömansyrket befriade ju från inkallelsen till
armén. Det är svårt att dra direkta slutsatser om huruvida
fl ykten till sjömansyrket i högre grad inverkade på emigra-tionen,
men i någon grad nog.
Intressant är även historien om Otto Herman Jakobs-sons
rymning i Australien 1883. Historien har fått mycket
publicitet bland annat genom BBC:s TV-serie Who do You
think you are? när den australienska skådespelaren och
komikern Shane Jacobson (f .1970) började söka sin fi nska
rötter.
Pirita Frigren har också en egen artikel om Sjömans-kyrkans
verksamhet, som hon studerat genom de brev
sjömännen och deras släktingar sände till sjömanskyr-korna.
Familjen och släktingarna efterlyste sjömän som
försvunnit ute i världen, rymt från sina fartyg och kanske
emigrerat för gott. En hustru skriver ” när han for sade han
att han inte far ut i världen för att föra ett glatt liv utan för
att samla pengar för familjen…….” Hon hade senast fått
pengar för åtta år sedan!
Louis Clerc berättar om konsulatens besvär med fi nska
sjömän utomlands. I synnerhet i franska hamnar fanns
fram till 1960-talet många fi nska sjömän som ”bums”. Bland
annat skrev konsul Brusin 1952 i Rouen att ”löst folk för-orsakar
i hamnarna ständigt besvär för den lokala polisen
och konsulatet” . Man försökte även med brännvinets hjälp
värva sjömän till Främlingslegionen. Det blev bättre med
tiden. Också Niilo Wälläri tog upp ärendet. Jag har själv
personliga erfarenheter av dessa fi nska ”bums” i Rouen på
1950-talet.
I boken fi nns också berättelser om enskilda sjömäns
emigration, antingen lyckade, misslyckade eller av tvång.
Men boken lönar sig att läsa som en del av sjöfartens
historia, kanske mer ur sjömannens synvinkel. I synner-het
för släktforskare med sjömän i släkten kan boken vara
till nytta. Detta slags forskning borde även översättas till
svenska så skulle den säkert ha större spridning till övriga
nordiska länder, nuförtiden har man ibland sammandrag
på engelska, men vi bör komma ihåg att fi nsk sjöfart fördes
på så gott som enbart på svenska fram till slutet av 1800-ta-let.
Min egen artikel i boken översattes till fi nska från
det svenska originalet då jag var den enda som skrev på
svenska. •
Bok:
Merenkulkijoiden siirtolaisuus; redigerad av Pirita Frigren
Utgivare:
Siirtolaisinstituutti – Emigrationsinstitutet, Åbo 2019
handelsman och skeppsredare och deltog i
politiken bland annat tre gånger i Sveriges
Riksdag fram till 1809.
artikel med att de fi nländska sjömän-nens
deltagande i viss mån ledde till nya
kunskaper om världen, i synnerhet Fjärr-ran
Östern under slutet av den svenska
tiden.
sjömännens arbete ombord på fartyg av
olika nationaliteter under århundrade-bytet
1800/1900. Speciellt blev fi nländ-ska
sjömän intresserade av USA:s och
länders källor. Detta kan hjälpa släktforskare