Hundra år med
Finlands Sjöfart
Det är svårt att skriva en kort artikel om tidningens hundra år. Man kunde skriva en hel bok
eller en doktorsavhandling om allt det som behandlats i tidskriften u nder dessa årtionden.
Tidskriften ger en fullkomlig bild av Finlands sjöfart även utanför Skeppsbefälsförbundets
verksamhet. Eftersom tidningens jubileum faller samman med Finlands 100 års självstän-dighet
kan man inte undgå att även reflektera över samhällsutvecklingen i landet. Trots att
Skeppsbefälsförbundet alltid hållit sig oberoende av de politiska strömningarna återspeglas
det på tidningens sidor Persongalleriet i tidningen är likaså omfattande. Jag går inte in på
den tekniska utvecklingen visavi tidningen utan håller mig till innehållet.
FINLANDS SJÖFART J SUOMEN MERENKULKU 21
A
I början av förra seklet när Finska Skeppsbefälsförbundet
(idag Finlands Skeppsbefälsförbund) grundades 1905
hade förbundet ingen egen tidning. Finlands Sjöfartstid-ning
användes som informationsblad. Tidningen förde
dock en tynande tillvaro och diskussioner om en egen
tidning fördes ofta vid Skeppsbefälsförbundets möten.
Förbundet kämpade hela tiden med värvning av nya
medlemmar och det var svårt att få fram information om
förbundets verksamhet. En kommitté för förnyande av
stadgarna tillsattes och den föreslog år 1916 i en ny para-graf
att förbundet skulle ge ut en egen tidskrift på bägge
inhemska språken. Viborgskretsen ansåg att alla texter
i tidningen skulle översättas så att de som ville lära sig
landets andra språk kunde göra det även genom tidskriften.
En ny paragraf infördes i stadgarna.
Tidningen blev tvåspråkig när det gällde olika meddelan-den
om förbundet och nyheter. Man kunde dock publicera
artiklar även på det språk insändaren använde. Det har
sparsamt publicerats även artiklar på engelska under årens
lopp. Allt behövdes inte översättas. Detta har följts i princip
ända till våra dagar.
FÖRBUNDETS TIDNING KOM UT
När Finlands Sjöfartstidning lades ner 1914 var fältet
öppet för en sjöfartstidskrift i landet. Det första provnum-ret
kom ut till förbundets årsmöte 1917 med namnet
Nautisk Tidskrift för Finland – Suomen Merenkulun
Aikakausilehti. Alla mötesdeltagare fick ett exemplar och
det beslöts att medlemmarna skulle betala en prenumera-
tionsavgift för tidningen. Sedan årtionden ingår avgiften i
medlemsavgiften.
Förste ansvarige utgivare var Walter Konrad Jansén,
viceordförande i Skeppsbefälsförbundet, trots att han ef-ter
sina 25 år till sjöss gått iland år 1915 och ägnade sig åt
rederi- och mäklarverksamhet i Åbo. Han var också lärare
vid Åbo Navigationsinstitut. Juristen Rudolf Bäckman
var redaktionssekreterare. Han blev senare expert på
sjöfartsjuridik och lärare i sjörätt vid navigationsskolan.
Artikelskribenten hade honom som lärare ännu i slutat av
1950-talet.
I ledaren skrevs att tidningen skulle bli ett organ för
finsk sjöfart. Tillfället var lägligt på grund av de stora
omvälvningar som pågick i landet. Också omorganisation
av sjöfartsmyndigheterna pågick. Man hade stora planer
på att följa med sjöfartens utveckling och införande av en
skeppslista efter krigets slut. Även sjöfartens börsnote-ringar
skulle införas. Specialister skulle anlitas.
Tvåspråkigheten var som sagt en självklar sak från
början, men insändare kunde skrivas enbart på förfat-tarens
språk. Man väntade även att medlemmarna skulle
delta med sjömansskildringar. Skriftställaren och histo-rikern
Eirik Hornborg hade lovat delta. Redaktionen
uppmanade alla intresserade inom sjöfarten att insända
uppsatser.
Redaktionen inväntade även att tidningen skulle bli
ett effektivt annonsorgan, vilket man även kunde se i
de första numren, skeppshandlare och agenter, varv
och bunkerfirmor både i Finland och Sverige och t.o.m.